1718--93 Swedish painter and pastellist, active in Germany and France. He trained with Lars Ehrenbill (1697-1747), a draughtsman employed by the Admiralty in Malmö, and in Stockholm under Georg Engelhardt Schräder (1684-1750), a portrait painter working in the tradition of Hyacinthe Rigaud and Nicolas de Largillierre. In 1741 Roslin moved to Göteborg, but the following year he returned to Malmö, where he executed devotional works for the parish church of Hasslöv, Halland, and began establishing himself as a portrait painter.   Related Paintings of Alexander Roslin :. | Recreation by our Gallery | johan pasch | Portrait of I.I Betskoy | Portrait of Margaretha Bachofen-Heitz, wife of the Basle Ribbon merchant | Woman with a Veil:Marie Suzanne Roslin |
Related Artists:
Hector Caffieri
British,the New Water Colour Society which later became the Royal.1847-1832
Leon Kaplinski
(1824-1873) was a Polish painter and political activist. Born 1824 in Lisew not far from Warsaw, Leon was the son of a small landowner and an eminent freemason Jan Kaplieski. The Kaplieskis were a Frankist family; his grandfather Eliasz Adam Kaplieski was one of the last known Frankists. Leon Kaplieski studied law and philosophy in Warsaw and Wrocław (Breslau). He was engaged in revolutionary underground groups, fled from the part of Poland under Russian rule, was briefly held and interrogated by the Prussian police, and took part in the revolutionary movement in 1848. In the same year Kaplieski emigrated to Paris where he spent most of his remaining years. He took part in Polish emigre political activities, closely connected with the circle of Hotel Lambert and the Czartoryski family, accompanied the Count Witold Czartoryski during his trip to the Balkans and the Near East. Kaplieski also edited the periodical Ephemerides Polonaises. He was married to Helena Hryniewiecka. In 1871 he moved back to Poland, living mostly in Krakew, and died in 1873 in Milosław. He befriended several well-known Polish artists and writers, including Henryk Rodakowski, Jan Matejka, and Cyprian Kamil Norwid. Kaplieski studied art in Poland and later in Paris. His first known works are copies of paintings by famous Italian artists; later he became known and appreciated for his patriotic historical paintings as Wernyhora (1855). His best works are portraits: of his mother Julia (1860), the writer Bohdan Zaleski (1857), Count Adam Jerzy Czartoryski (about 1860), and an autoportrait as a Templar (about 1872). Many of his paintings and other works have perished or been lost. Mainly influenced by classical Italian art and his contemporary Rodakowski, L.K. continued the tradition of academic painting and had no interest for the emerging modernist tendencies of the mid-nineteenth century. He won some recognition in France, participating in the Paris art salons. L.K. wrote some poems and a short novel Nad Wisłą (On Wisla).
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.